Funktionsmedicinsk Terapeut, Kost- och Hälsocoach, Funktionell Tränare

Fredag den 12:e juli

Idag längtar jag hem. Inte så konstigt – har varit borta i ett par veckor och nu har den första förälskelsen lagt sig och det börjar komma in rutiner. Tur att det är helg så det händer något annat.

Den här veckan har vi hunnit lära oss halva 28-formen. Förhoppningsvis skall vi ha hunnit med att gå igenom hela formen i nästa vecka. Skall bli roligt att kunna hela – kanske inte så graciöst – men ändå! Master Gu sa faktiskt till oss att han känner sig lugn med att vi kan ta med oss Wudang-andan hem till Sverige och instruera vidare. Att vi har rätt känsla och inställning. Nog känner jag mig lite stolt ändå!

Vi lyckades få köksan och den andra kinesen att prova Knäckebröd och Kalles Kaviar. Nja, Köksan tyckte nog sådär men kinesen gillade det!

Knäcke och Kalles Kaviar

Lördagen den 13:e juli

Helg och vi är ”lediga”. Vi kan självklart göra vad vi vill under veckan också men i alla fall jag vill ta del av så mycket som jag bara kan så därför deltar jag också på alla lektioner. Idag bestämde vi med Amit och Peter att ta oss ner till stan. Vi gick till ett skrädderi för att få ett set TaiChi-kläder uppsydda. Det kommer att ta några dagar så de kommer att vara färdiga i början på nästa vecka. Det var intressant att försöka att få de i butiken att förstå vad jag vill ha men jag tror att det kommer att bli bra. Vi får väl se när de kommer nästa vecka.

Vi beställde även tårta till Amit som fyller år på måndag och vill bjuda oss alla på tårta. Gick runt på stan och jag hittade till slut en deodorant! JIPPI! Glömde min hemma och det verkar inte som de använder deo här… Hittade en Nivea så det känns tryggt…men är väl ”Fake News” det också. Som med mycket här kan man inte veta om det är äkta eller inte.

Det var skönt att komma tillbaka upp i bergen igen och tystnaden och lugnet efter hetsen i stan. Känner verkligen att jag inte skulle palla att bo i en sådan stad. Men vi lär oss verkligen att vara här och nu. Så när vi är i stan skall vi vara där och njuta av det och när vi är i bergen skall vi vara närvarande i det.

Utsikten vid utebordet

Några hade åkt iväg över helgen och köksan och Master Gu hade tagit ledig, så vi fyra var själva lördagkväll. Det var bara till att ställa sig och laga mat i det spartanska köket. Detta visste vi så det vara inget konstigt. Peter och Amit som varit där längst hade fått huvudansvaret att se till att det blev mat lagad till kvällen. Vi ville såklart hjälpa till. Bara roligt.

Peter började med att elda igång wokpannan – jo, singularis, det finns EN wokpanna och däri lagar köksan ALLT. Jo det finns en riskokare också och jag tror att hon har något elektriskt järn att steka typ pannkakor på också. När han väl fått fyr på elden och pannan så var det bara att sätta igång att woka det vi hade skurit upp. Morötter, svamp, lök, tomater, bönor och jordnötter. Kryddor i form av chilifrukt, ingefära och vitlök åkte i och fick fräsa i oljan en liten stund också. Det blev riktigt gott och extra krydda med den vackra utsikten vid utebordet gjorde det hela inte ett dugg sämre.

Kökspersonalen

Söndag 14.e juli

Vi är fortfarande själva i huset på morgonen. Vi går upp vanlig tid, vid 6-tiden, gör yoga och njuter av den härliga morgonen. Frukosten avnjuts även den med den härliga dalen som utsikt. En kines står en bit upp i trappen mot bussen och tar en liten paus i arbetet med att röja ris efter att ha klippt tebuskar i flera dagar. Han tittar på oss och jag känner mig som apan en bur igen. Precis som på tåget hit. Jag förstår att vi är exotiska här även om det finns mycket turister så är det mest kineser här i Wudang mountain nationalpark. Däremot så är det flest från väst när på centret.

Frukost

Säg hej till Ruth…vår lilla toaspindel. Ja, ni hörde rätt – jag har låtit den vara kvar och jag vågar gå på toa! Hon håller sig i hörnet och brukar faktiskt springa och gömma sig när vi kommer in så det tog ett par dagar innan hon ville ställa upp på fotografering.

Jag och Klas tar tvätt- och städförmiddag så vi håller efter spindlarna. Men hualigen vilken stor och äcklig spindel vi hittade vid våra ryggsäckar som vi ställt i ena hörnet. Mycket äckligare är Ruth. Den bar på en äggsäck mellan käkarna och jag är otroligt glad att de inte hade hunnit kläckas. UT!

Idag känner jag i kroppen att jag är rätt så sliten och väljer att inte träna något mer än yogan jag gjorde på morgonen. Jag följer med Klas till ”Woodland” där han ville köra igenom sin form medan jag lägger mig i hängmattan. Låter träden vagga mig med sitt sus. Fåglarna kvittrar som vanligt och det är en viss fågel som låter så annorlunda än de andra som fångar mitt intresse. jag har många gånger försökt att se den men vet inte vilken det är. Jag blundar och låter ljuden förstärkas. Öppnar ögonen och ser de gröna trädkronorna ovanför mig. Några grenar på träden bredvid är bruna och högt upp i kronorna hänger kottar som jag tänker kan falla ner rakt i huvudet på mig. Det känns som jag hänger mitt i lövverket, högt upp i luften – inte 50 cm över marken, som det är vi verkligheten. Känns härligt, befriande, energigivande.

Vi går tillbaka och de flesta har kommit hit igen efter sin frånvaro över helgen. Det har också kommit ett helt gäng kineser, främst kvinnor. De är tydligen en TaiChi-klubb från de södra delarna av Kina och pratar mandarin, vilket inte ens Master Gu förstår. De skrattar och ler och säger ”Hello” till oss. Tar upp sina mobiler och vill genast börja ta kort på oss. De stannar till middagen och vi hamnar tillsammans med fyra andra kinesiska damer som skrattar förtjust och vill ha fler kort på oss när vi äter med pinnar. De vill gärna också vara med på bild så de turas om att ta kort. Jag känner mig verkligen som apan på Zoo. Ja,ja, vi hamnar med stor sannolikhet på ett eller annat konto i social media ikväll också.

Klas five-finger-skor är extra intressanta

Så var ytterligare en vecka till ända.

Du kanske också gillar

6 kommentarer

  1. De är så roligt att få följa eran resa. Saknar er och längtar tills vi ses och ni kan berätta allt ❤

    1. Gulle dig Ida😍
      Jag saknar dig också! Skall bli så härligt när du kommer hem så vi får träffas!
      Din pussgalna lilla mamma 🥰🥰

  2. Det var härligt att du var tillbaka igen. Har saknat dig ett par dagar. Det är så kul och intressant att läsa om era upplevelser. Tänk vad mycket erfarenheter ni tar med er hem. Kram

    1. Tack Monica!
      Roligt att du uppskattar att läsa om vad jag upplever här. Jo, jag vet att det var några dagar emellan men ibland så räcker liksom inte tiden till. Jag försöker att uppdatera så mycket jag kan. Vi tar med oss jättemycket så kanske måste jag skriva en liten bok om hela upplevelsen. Kunde Margit så kan väl jag…😇📖

Lämna ett svar till Monica Johansson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *