Inga ursäkter…

”Man tager vad man haver..” som Kajsa Varg sa. Med andra ord, det finns ingen ursäkt att inte hålla igång sin träning när man är på semester eller annan ort än där man vanligtvis hittar sin träning. Det finns alltid något som kan användas som redskap, tex en vattenflaska går att göra flertalet övningar med:

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Sen kan man använda bara kroppen som redskap också.

• 

• 

• 

• 

Sååå, inga ursäkter för att fortsätta att träna på semestern. Vi vill ju inte tappa det vi byggt upp innan semestern.

Idag är det lördag så inget schema att följa utan egen träning idag. Jag och Klas passade på att åka in till stan, bara det ett företag i sig. Vi måste ta oss ur nationalparken via två olika bussar och sen genom entrén nere vid utgången. En liten promenad på 20 min sen var vi framme. Helt galet vilken ljudvolym det var där. Högtalare som skränade ut budskap vid nästan varje affär.

Även här i staden Wudangshan har det ett palats och vi var såklart tvungna att gå in även där. Alla palats verkar vara uppbyggda på samma sätt, det är tydliga avdelningar på hur långt in olika personer av olika rang fick komma, så det är byggt i etapper. Etapper avgränsade med byggnader som ligger en trappa upp och mitt i, en hög tröskel som du måste kliva över

Jag fick köpt mig en stilig TaiChi-dress också. Tänkte först gått in på ett skrädderi men innan vi hann dit så hade de siesta, för när vi tittade in så låg sömmerskorna och vilade på stolarna. Det blev en helt vanlig affär med ett stort utbud så jag hittade till slut en outfit som jag kunde kränga på den här kroppen. Jag tycker inte att jag har alldeles för mycket extra men jämfört med dessa små, petita kinesiskor så fick jag till slut hittat en stass i storlek XL.

Inte lätt att ta sig runt i stan när ingen kan engelska, men med hjälp av en app som översätter från engelska till kinesiska så fick vi till slut i oss lite lunch, köpt lite te och vindruvor att ta med oss tillbaka och dessutom så var vi smarta nog att ta en bild på skylten där vi skulle hoppa av bussen, annars hade vi inte haft en aning vad vi skulle hoppat av. Vi visade busschauffören bilden och han nickade. Här (och då menar jag i nationalparken) stannar man nämligen bussen genom att säga till när man vill hoppa av om man inte skall hoppa av vid de stora turisthållplatserna. Härligt med utflykt men skönt att komma tillbaka till lugnet igen. Skulle ha svårt att alltid bo i stor stad , nej lite lantis är jag nog allt.

Se nu till att planera in dina träningstillfällen…no excuses….