Började dagen med yoga idag. Amit från Israel är yogainstruktör och igår pratade vi om hur stel jag är i höfterna och problem med mina fötter när jag springer eller går längre sträckor. Hon har lagt upp ett specialprogram för mig och den här morgonen så gjorde vi yoga tillsammans. Jisses hade ingen aning att jag var så svag i höftböjaren. Att jag var stel visste ja, men så svag…
I en park i Peking
Det kom två nya personer igår kväll, en tjej från Vitryssland (Minsk) och en man från stan här i närheten. Tydligen har hans fru en yogastudio nere i stan vad jag hörde. Hon var med här och åt middag och ”lämnade” sen av honom här. Master Gu säger att det inte är så många från närområdet som kommer hit och tränar, vilket är synd. Men det är nog likadant överallt – det är svårt att bli profet i sin egen stad.
Tyvärr kan han nästan ingen engelska så det är mycket svårt att kommunicera med honom, mer eller mindre omöjligt. Måste vara tråkigt för honom när vi spelar spel och skrattar åt olika skämt när han inte alls hänger med.
Det jag har noterat bland kineser är att de i allmänhet inte har speciell känsla för det där med personliga sfärer. Han som är här är inget undantag. Går gärna runt och kikar över axeln vad man gör och jag slapp inte undan hans nyfikenhet heller. Han kan inte förstå svenska så det gjorde mig inget att han kikade över axeln när jag satt och skrev i min anteckningsbok. Han gjorde det Inte ens subtilt. Kanske var han bara nyfiken på hur svenska ser ut.
Det roliga var att han filmade oss på morgonen när vi gjorde yoga, vilket vi tyckte var lite konstigt men brydde oss inte så mycket över det. Senare på eftermiddagen visade sig, enligt Ivan, killen från Ukraina, att den kinesiske mannen hade lagt ut det på social media och att vi redan hade fått 1000 likes. 👍😅 Helt galet!
Jag förstår att det är helt naturligt för kineserna det här med att inte ha riktig fingertoppskänsla (enligt mina preferenser) när det gäller personlig integritet och uppförande. De slafsar och smaskar när de äter, de rapar och smackar när som helst och harklar sig och spottar lite överallt. Det sistnämnda är det som faktiskt riktigt stör mig. Orkade inte äta upp min frukost imorse eftersom han stod precis utanför dörren och gjorde precis det – harklade och spottade så jag riktigt hörde loskan landa på backen. Brukar inte vara äckelmagad, men det här spottandet….
Något jag också har reflekterat över är hur fort de äter (inte konstigt att de behöver rapa) och att de lämnar bordet så fort de är klara utan att vänta på de andra att äta klart. Bara tar sin skål, reser sig och går. Ni måste tala om för mig när jag kommer hem och jag har lagt mig till med olater.
Jag har i alla fall blivit riktigt skicklig i att äta med pinnar. Inga gafflar här inte. Frukost, lunch och middag intas med hjälp av pinnar. Trodde kanske att jag skulle bli mager efter dessa veckor p.g.a. att jag inte skulle få i mig tillräckligt med mat, men så blir inte fallet.