Har nu varit hemma i lite mer än en månad och vardagen har verkligen börjat att komma igång igen.
Jag har hunnit och smälta en del av det jag varit med om men det finns mycket som jag måste gå tillbaka till och titta på igen för att förstå. Visst är det intressant att det nästan känns som man inte varit borta när man kommer hem och kommer in i vardagen igen. Jag måste nästan ta fram alla kort och filmer som jag tagit för att se att jag verkligen varit med om allt detta. Ibland känns det nästan lite overkligt.
Visst är det skönt med semester men jag tycker det är lika skönt att komma tillbaka till jobbet igen och få en vardag. Jag är övertygad om att vardag och rutiner är bra för oss alla.
Nu kommer själva dilemmat att implementera det goda jag lärt mig. Det är en sak att vara där i fyra veckor och intensivt låta sig följa rytmen med morgonrutiner, träning två gånger om dagen och frukost, lunch och middag serverad och klar. Nu skall allt fixas och trixas och planeras in tillsammans med jobb och maten lagar sig inte själv. Det är ju precis det här som kallas livspusslet. Det låter enkelt men är i själva verket svårt att bryta vanor som man nött in i många år. Jag vet och jag förstår svårigheten med att få in nya vanor och det är viktigt att inte göra allt på en gång. Små förändringar över tid kan göra underverk!
Själv försöker jag att få in mina nya goda vanor i min ”gamla” vardag. Med små, små steg så lägger jag in nya goda rutiner. Jag går upp lite tidigare på morgonen för att hinna med lite morgongymnastik och väcka kroppen och en 5 min meditation. (Well – jag skall vara ärlig och säga att meditationen inte blir av riktigt alla dagar…) Men jag försöker – det är det viktiga – och jag slår inte på mig själv för de gånger jag inte gör det. Det kommer en ny dag imorgon. Lägg inte fokus på det som inte blir av utan istället på det som verkligen blir av. Beröm dig själv för det som du gör. Som jag skrev tidigare så är det svårt att få in nya vanor. De gamla vanorna (eller ovanorna) är som en motorväg som är väl uppkörd i flera år. Nu skall vi plötsligt svänga av och börja hugga oss fram med machete i den täta djungeln vid sidan av vägen. Det tar lite tid att trampa upp en ny stig och vi kommer att missa svängen flera gånger innan den är tydligt upptrampad/uppkörd.
Ofta kör/cyklar/går vi samma väg till och från jobbet varje dag. Plötsligt upptäcker man: ”va, är jag redan här” och man har passerat en lång bit utan att egentligen ha lagt märke till det. Hjärnan är finurlig, det är onödigt att lägga energi på saker som är rutin. Inte tänker du på hur du knäpper knappen i skjortan, hur du tar på dig jackan eller hur du häller upp en kopp kaffe? Det gör vi av bara farten. Samma gäller med alla våra vanor.
Och visst är det krångligt med allt nytt som när telefonen uppdateras och nya program på datorn ser annorlunda ut – så är det i alla fall för mig. Det tar lång tid och kräver, i alla fall en viss, koncentration att komma in i de nya rutinerna. Viss blir det lite fel ibland, men då är det bara att göra om och göra rätt.
Tänk likadant när du skall implementera dina nya goda vanor. GE INTE UPP! Det tar tid och du kommer att ”köra i diket” emellanåt men det är bara upp på rätt väg igen!