Funktionsmedicinsk Terapeut, Kost- och Hälsocoach, Funktionell Tränare

Idag var det dags att lämna Xi’an och fara vidare till vår slutliga destination Wudang Mountain.

Vi fick lite stressigt från hotellet och jag kände mig lite som i ”amazons race” med min backpack småspringande mot stationen eftersom taxichauffören lämnade av oss en bit ifrån. Det hade tagit längre tid att köra oss hela vägen fram i rusningstrafik.

Väl framme, genom säkerhetskontrollen vilket de har på varje station och tunnebana, visade det sig att tåget vi skulle med var försenat. Vi såg inte vårt tåg på någon av displayerna som visades så jag ropade bland alla inne på stationen om någon kunde engelska. En tjej på 20 år svarade och förklarade att det var försenat. De tåg som syntes på displayen måste avgå först, därav att vårt inte kommit upp ännu.

Det visade sig att den förseningen blev 3 timmar! Tjejen, som heter Cara (på engelska men något helt annat på kinesiska), sa att det är vanligt med förseningar. Kände mig en smula som hemma med Skånetrafiken…

Jag är förvånad över hur tålmodiga alla var när förseningen förlängdes gång på gång. Inte en suck bland alla dessa människor. När det rörde sig framme vid biljettkontrollen gjorde alla sig redo bara för att i nästa sekund inse att det var falskt alarm och bara att ta av sig ryggsäcken igen. Lite träning det också att plocka på och av ryggsäcken.

Vi fick gott om tid att prata med Cara, som skulle med samma tåg. Hon och hennes studiekamrater skulle till en dammanläggning i studiesyfte eftersom de läste till ingenjörer – något liknande som väg- och vatten ingenjörer i Sveriges skulle jag tro.

Hon var väldigt nyfiken på Sverige och vi visade bilder och försökte berätta om Sverige. Den klarblå himlen och det blå vattnet var det hon tyckte var fantastiskt. Blå himmel var något hon såg kanske en gång i månaden och vattnet här är inte alls blått, mer gul-brunt så jag förstår att det heter Gula Floden.

Cara hade lärt sig engelska genom amerikanska vänner hon stött på på ett café och blivit bekant med. Hon hade alltså lärt sig det mesta själv genom att träffa och prata med dem. Hennes studiekamrater kunde också engelska men inte riktigt lika bra som Cara, men de var nyfikna och kom fram och fråga den del. Cara var förvånad att vi som hade råd åkte vanligt tåg istället för flyg eller highspeed tåg…men som vi förklarade för henne så är det så här man upplever och lär sig hur det fungerar. Jag lär mig att uppskatta det jag har när jag ser att det finns ett helt annat liv därute.

Tåget var väl inte det nyaste på den här planeten men rent. (Kontrast till det flotta highspeed vi åkte mellan Beijing och Xi’an)

Vi fick möjlighet att Tacka Cara och byta adresser innan vi gick av och vi önskade henne välkommen till Sverige.

Vi kom så till slut fram, efter ca 7,5 timme på tåget. Utanför stationen står en chaufför med stor skylt KLAS och det är inte svårt för honom att förstå vilka han skall plocka upp. Vi sticker ut som katten bland hermelinerna och jag misstänker att vi finns på flertalet kinesers sociala medier ikväll.

Vi blir körde till ett litet personligt hotell ”Tai Chi Inn” där Master Gu väntar på oss. Vi blev inbjudna att äta middag med hans familj.

Jag känner en stor ödmjukhet och tacksamhet att få uppleva allt detta.

Imorgon bär det iväg till huvudmålet och det fortsatta äventyret här i Kina – Wudang Mountain och Taoist Wellness Center. Www.taoistwellness.com

Du kanske också gillar

6 kommentarer

    1. Ja, jag kan ju säga att alla tittar rätt mycket på oss och ibland undrar jag om jag har glömt mat runt munnen eller toapapper som hänger ut från byxorna… Här ute är det inte så vanligt med västerlänningar även om det nog kommer lite då och då just pga av det här Centret.
      Cara var verkligen gullig på alla sätt och vis och hoppas verkligen hon får möjlighet att komma till Sverige så vi kan få visa henne Sverige.

  1. Hej Siv och Klas. Tack för spännande läsning och du beskriver väldigt bra vad som sker runt er. Det känns som om man är där själv.

    Tack för att jag får följa din resa Sivan 🥰

    1. Tack Karin, för din feedback. Vill verkligen att ni skall förstå hur här är. Känner du igen dig från Thailand?

    1. Ja, jag kände mig verkligen beskådad. På tåget var det flera som tog fram telefonen o fotade oss ”i smyg”… 😱😅
      Ja det är en otroligt spännande resa.

Lämna ett svar till Kakan Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *